Här följer en historisk resumé av motorcykelklubben Hawks MC under 1970-talet, författat av en före detta medlem och numera genuint god vän till klubben.


Klubben startades av Baggen 16 år och Joe 17 år våren 1971 efter gemensam genomgång av amerikanska motorcykeltidningar och inspiration av reportage om motorcykelklubbar i USA. Sådan läsning förekom ofta i Baggens hem, till båda hans föräldrars stora irritation och ackompanjerat av Black Sabbath Paranoid på mycket hög volym. Både Baggen och Joe körde då Yamaha 125. Då de fattat beslut att starta en motorcykelklubb tog Baggen kontakt med Burås ungdomsklubb, med klubbhus beläget i södra Göteborg. Sedan han ordnat möjlighet för den tilltänkta klubben att vederlagsfritt nyttja klubblokal och inventarier i ungdomsgårdens källarplan träffades han och Joe i anvisat källarutrymme en fredagskväll, därav anledningen till att klubben regelmässigt firar dess tillkomst långfredag, tillsammans med fyra kamrater till Joe. Då alla hade satt sig i lokalen vid uppställda bord och stolar, som egentligen bestod av öltunnor i olika storlekar, de mindre användes som sittplatser och de större som bord, började Baggen snabbt lufta sitt missnöje över det låga antalet tilltänkta klubbmedlemmar som hade samlats i lokalen denna afton. Joe uppmanade då denne att själv göra något åt saken. Baggen reste sig då upp direkt och åkte snabbt därifrån, utan egen kommentar. Joe och hans kamrater förvånades över Baggens reaktion och trodde att han hade tagit illa vid sig av kommentaren. I själva verket åkte Baggen direkt ner till centrala Göteborg och stoppade i princip alla han såg som körde en lättviktsmotorcykel med fråga om de ville vara med i en nystartad motorcykel-klubb vid Burås Ungdomsgård. Efter drygt två timmar återkom Baggen till ungdomsgården under anmärkningsvärt högljudda former. Då Joe och hans kamrater kom ut från lokalen för att se vad som stod på mötte de Baggen och kunde snabbt konstatera att han åtföljdes av ett särdeles brokigt följe bestående av drygt 25 svärmorsmardrömmar klädda i skinnjackor med lättviktsmotorcyklar med styren av varierande höjd och med undermåliga ljuddämpare. Efter ”startfredagen” träffades Baggen och Joe med sina nyvunna kamrater i stort sett varje kväll i lokalen vid ungdomsgården. I början av denna period anslöt sig ”Leffe korthår” till klubben och blev sedermera president för den under perioden 1972-1982. Han kom att bli en av klubbens största profiler och under hans ledarskap byggdes stommen av klubben. I nära anslutning till Leffe korthårs inträde anslöt sig ”Tummen” till klubben. Han och ”Bobben” som blev medlem under sommaren 1971 är alltjämt fullvärdiga medlemmar i klubben. Kort efter klubbens nybildande växte medlemsantalet till drygt 70 medlemmar och bildades då ett medlemsråd bestående av Baggen, Joe och tre andra kamrater i klubben, för att fatta beslut om klubbens namn och ryggmärke samt företa gallring och utrensning bland det stora antalet nyblivna klubbmedlemmar med en uttalad ambition att vara högst 25 medlemmar i klubben. Vilka kriterier som därvid kom att bli vägledande för de tillfrågade för att kunna bedömas värdiga till medlemskap i klubben låter sig inte tryckas. Klubbens namn bestämdes till Black Hawks, en blandning av inspiration från dåvarande upp-delning av USA:s befolkning mellan dem som var mot vietnamkriget (duvor) och dem som var för kriget (hökar) samt det omskrivna ishockeylaget i NHL Blackhawks från Chicago. På förslag från en av de nyblivna klubbmedlemmarna antogs kort tid därefter en äldre variant av Österrikes stadsvapen som klubbens emblem. Klubbvästar tillkom genom att medlemmar-na klippte av ärmarna på jeansjacka, i de flesta fall blå till färgen, men även vita och beige västar förekom bland klubbens medlemmar. Klubbemblem i mitten av ryggtavlan med klubb-namn anbringat ovanför med tillhörigt ortsnamn nedtill av material hämtat från sönderrivna lakan och annat lättklippt material påklistrades på ryggen på den nydesignade västen bland de som ansågs uppfylla kvalifikationer för ett medlemskap i klubben. Av ren lättja valde i princip alla medlemmarna att endast uppta namnet Hawks på sina klubbvästar och det namnet är allt-jämt gällande som klubbens namn. Då utseende på klubbmärke och klubbnamn antas utgöra en funktion av materialets kvalitet och ägarens färdigheter i design och klippkonst kom ryggtavlorna på medlemmarnas västar att inledningsvis variera i storlek, form och färg i en salig kombination som förmodligen skulle få en textillärare på grundskolenivå att reagera. Sedan 1994 anbringas klubbnamn, klubbmärke och ortstillhörighet på klubbvästen i ett standardiserat och maskinbroderat utförande i svart och silver. Alla medlemmar bär sedan många år sina klubbemblem på en svart skinnväst. Personalen vid ungdomsgården, liksom andra ungdomar vilka regelbundet besökte ungdoms-gården kvällstid, tröttnade efter ett par veckor på de högljudda och respektlösa ¨hökungarna”, vilka uppenbarligen antagit egen tolkning av devisen ”Dont drink and drive” och vid framför-ande av sina motorcyklar, vars ljuddämpare och luftrenare slängts i soptunnan, syntes besjäla-de av att ständigt köra på kapp med varandra, eller balansera på bakhjulet kryssande mellan fotgängare i skilda åldrar och kategorier av allmänt aktade samhällsmedborgare. Klubben närvarade under 1971 - 1972 vid varje utlyst och känd demonstration anordnad av De förenade FNL-grupperna eller KFML i Göteborg och i dess närhet. Man roade sig oftast med att provocera deltagare i demonstrationstågen, särskilt de med långa träpåkar försedda demonstrationsvakterna genom att kasta glåpord och annat på dem och annat löst folk i syfte att åstadkomma någon form av handgemäng med dessa och då inget annat hjälpte dristade sig ett fåtal medlemmar vid visst tillfälle att köra in i demonstrationståget med sina motorcyklar. Om avsikten varit att åstadkomma kaos och slagsmål så får klubbens medlemmar anses som framgångsrika vid sådana tillställningar. Tidningsartiklar dagen efter sådana händelser utgjor-de inte sällan förevändning för föräldrarna till vissa medlemmar att slänga ut ”h(g)ökungen från boet”. Klubben rönte snabbt massmedial uppmärksamhet och förekom i tidningsartiklar, radio- och TV-program vid vilka medlemmarna inte sällan uppträdde med arrogans och re-spektlöshet mot allt och alla med framförande av deklarationen att ”FNL:are är kommunister och sådana skall ha på käften”. Det förekom även inslag i massmediala sammanhang med en indikation på att klubbmedlemmarna faktiskt även hade gott hjärta, stark klubbkänsla, mycket gott kamratskap inom klubben och att medlemmarna hade roligt tillsammans med hojkörning och fester. De flesta fester som förekom i början av 1970-talet hölls av praktiska skäl utomhus inte sällan i form av spontant anordnade strandpartyn i Göteborg eller dess närhet. Med tiden har klubbmedlemmarnas ursaprungliga politiska omognad, arrogans och uppkäftig-het mot omgivningen omvandlats till en betydligt mer insiktsfull och respektfull inställning och hållning till inte bara andra bikers och bikerklubbar utan även i förhållande till alla andra. Under sommaren 1971 anslöt sig medlemmarna i Stampen Free MC, Göteborg, till Hawks. Sedan ett par representanter för klubben i ovanligt välkammat och välklätt skick uppvaktat befattningshavare i kommunen med förfrågan om möjlighet till egen klubblokal i ytterområ-de till Göteborg tilldelades klubben dess första klubbhus 1971, bestående av äldre villafastig-het i ett starkt eftersatt skick, utan vatten och el, belägen en mil nordost om Göteborg. Då fler-talet klubbmedlemmar var utbildade mekaniker, rörmokare, elektriker och snickare lyckades man på en kort tid att få byggnaden i ett ganska hyfsat skick, om än i ett mera torftigt skick. Under 1971 bildades efter amerikanskt mönster underavdelningar till Hawks MC både i Le-rum, bestående av drygt en handfull avdankade raggare som ingen annan stod ut att umgås med, och i Kungälv, bestående av ett fåtal ärrade knuttar som sparkats ut från Hising Islands MC, dåtida förebild bland knuttar i Göteborg, på grund av deras notoriska anpassningssvårig-heter att underordna sig Hisings Islands ordningstadgar, brett omvittnade obenägenhet till att köra motorcykel i nyktert tillstånd och problem med att hålla sina nävar i styr. Nämnda egen-skaper dög till synes för ett medlemskap i Hawks i början av 1970-talet. Antalet medlemmar i underavdelningarna var tämligen begränsat och nyrekrytering till Hawks MC skedde väsent-ligen i moderklubben i Göteborg. Då medlemmarna i underavdelningarna mest umgicks med medlemmarna i moderklubben lades underavdelningarna ned efter en motorcykelsäsong. Under perioden 1971 - 1972 arrangerade Hawks rockkonserter hos andra motorcykelklubbar på Hisingen i Göteborg. Hawksmedlemmarna anlitades understundom som ”ordningsvakter” av aningslösa arrangörer vid skoldanser och liknande tillställningar, ett förtroende som klubb-medlemmarna med flit och nit verkligen tog på största allvar. Av outgrundlig anledning åter-kom dock aldrig en och samma arrangör till Hawks med förfrågan om ytterligare hjälp med ”vakthållningen” vid fler tillställningar. Bland många minnesvärda tillställningar i klubbens historia kan återges ett party med vild camping utanför Lysekil under sommaren 1972 då klubben med hypotetiskt samtycke lånade två flaggstänger från ett närbeläget värdshus och kilade fast stängerna vid en bergsskreva intill den utsedda festplatsen. Därefter hissades Hawksflaggan och USA-flaggan. Vid första natten, då alla var rejält utsvultna efter ett ivrigt öldrickande, tog en av medlemmarna fram ett stort antal konservburkar med spagettiringar och köttfärssås som denne av en händelse fått med sig till festen men konstaterades att ingen konservöppnare fanns inom synbart avstånd. En av de fåtal klubbmedlemmar som då alltjämt kunde stå på sina egna ben och utan stöd kom då på den goda idén att slänga en burk i elden för att se om detta vore verksamt i syfte att få burkinnehållet att bli något mer åtkomligt. Sedan burken väl exploderat kunde till dennes nå-got återhållsamma glädje konstateras att endast en liten del av innehållet framstod som tjänlig människoföda. Ljudet av den exploderande konservburken hade emellertid uppmuntrat ett icke ringa antal kringliggande medlemmar som deltagit i festandet runt eldstaden efter bästa förmåga att på ett efter förhållandena iögonfallande vigt sätt kasta sig fram till kvarvarande depå av intet ont anande konservburkar och med yviga armrörelser snabbt kastade resten av konservburkarna i elden under övriga massans jubel. Vid en mycket sen eftermiddag dagen därefter befanns i stort sett hela tältstaden draperad i ljusbruna färgstänk med ett imponerande stort antal vitt utspridda spagettiringar i varierande kulörer. Även medlemmarnas klubbvästar hade antagit liknande färgnyanser och befanns besudlade med ett icke ringa antal spagettiring-ar i vissa fall formerat likt medaljer värdig en sovjetrysk fältgeneral under det kalla kriget. Värdshusägaren fick tillbaka sina flaggstänger när medlemmarna väl hade festat färdigt. I början av 1972 fick klubben disponera en äldre villafastighet belägen vid korsningen mellan Torslandavägen och Arendalsvägen. I nämnda klubbhus bildades under Leffe Korthårs presi-dentskap stommen till klubben av idag och Hawks blev från tiden därefter Hisingen trogen. Bland nytillkomna medlemmar i början av Leffe korthårs presidentperiod förtjänar särskilt omnämnas en annan av klubbens stora profiler ”Leffe långhår”och dennes kamrat ”Farmor” upptogs till medlemmar i klubben efter utträde som medlemmar i den illa beryktade hisings-klubben Fyrklöver. Leffe Långhår blev dock aldrig president i Hawks vilket många skrönor gör gällande, Sedan tidigt 1990-tal äger klubben ett eget klubbhus med hojgarage på arrenderad mark i Syrhåla vid Torslandavägen, beläget i närheten av Torslanda gamla flygplats på Hisingen. Sammanhållningen inom klubben växte sig med tiden allt starkare. Under 1974 - då antalet fullvärdiga medlemmar var som störst, nämligen 43 medlemmar - tilldrog sig klubben starkt intresse hos en grupp studenter vid Göteborgs Universitet vilka skrev en s k trebetygsuppsats i ämnet sammanhållning i grupp större än 10-12 medlemmar, för att utifrån empiriska studier erhålla bekräftelse på inom sociologi förhärskande devis att en grupp i allmänhet sönderfaller i flera mindre fraktioner då antal gruppmedlemmar blir fler än 10-12. Konklusionen i studen-ternas uppsats blev att nämnda devis stämde i vart fall inte väl in på Hawks MC, där samman-hållningen i klubben trots det stora antalet medlemmar kunde konstateras vara genuint stark. Under 1994 anslöt sig medlemmarna i Hildings MC till Hawks MC. Som med största säkerhet fyller på denna histrik I sinom tid där jag nu avslutar…..